En stilla meditation över greve Drakulas döda kropp


Jag kom till dig för du är lärd.
Du lärde mig allt om livets färd.
Hemligheten i att ta upp striden
för att vinna i sin kamp mot tiden.
Livet följer solens bana,
i dess strålar är vi likadana,
men i dess nedgång slocknar glöden
liksom livet är en färd mot döden.

Istället för att i solen vandra
så suger du ditt liv från andra.
För andras liv är inget värt
det är något som du mig lärt.
Jag ska förgöra allt som rör mig
och lämna livet utanför mig,
vara trogen pakten vad än som sker.
Långsamt sätter jag mig ner
med slutna ögen och knäppta händer.
Du säger att min lycka vänder.

För varje dag och liv du släcker
det inget liv inom dig väcker.
Om det gör det sår det dödens frö
för det som inte lever kan inte dö.
Men nu ligger här ditt kalla lik.
Mitt inre fylls av paniska skrik
då även du mötte solens öde
för du blev en del av livets flöde.

Bland allt du hållit utanför dig
har du funnit något som berör dig.
Nu har du funnit vad du saknar
så livet i ditt hjärta vaknar.
Du måste nu lida den bittra nöden
när du brutit mot din pakt med döden.
Vi gjorde samma misstag jag och du,
det blir så tydligt för mig nu.
Här sitter jag stilla och utan hopp,
sänkt över greve Drakulas döda kropp.